Sen lördagseftermiddag i Mölndals centrum, varm och gråmulen. En väldigt mycket före detta domuslåda (sån som jag i och för sig gillar men i alla fall: herregud så stora och gråa de blir). Ett par tomma affärslokaler (ev. nackdel med närhet till stor stad), ett nytt högt bostadshus (ev. fördel med närhet till stor stad). Nåt stort och tomt och rödvitt från åttiotalet. Två a-lagare. En stor frukt- och grönsaksaffär. Två mycket fina gamla skyltar.  Ett cafe med blå linoleummatta, blårutiga volanggardiner, blårutiga vaxdukar och furustolar som har stängt nu – allt utom Willys och pizzerian har stängt nu – men jag åt en bit smörgåstårta med för mycket majonäs där en gång. Vi är ensamma på Willys, nästan ensamma på gatan. Det finns stora ombyggnadsplaner här har jag hört, ser ut som de behövs.

110903_moelndal_009_b_dubbel

Över motor- och järnvägen. Sen Kvarnbyn: branta backar, gamla industribyggnader och pastellfägade hus med helt osannolikt idylliska små trädgårdar klättrande uppför berget. Folk som bygger och målar. Och vattenfallet! Jag tar kort hela tiden. Nästan alla blir lite skeva. Skyller på objektivet (ev. fördel med att inte veta nåt om fototeknik).

110903_moelndal_kvarnbyn_012_b_dubbel

110903_moelndal_kvarnbyn_016_b_dubbel

Läser på en informationsskylt och förstår åtminstone den här stan lite bättre. Det som är Mölndals centrum nu har inte varit det särskilt länge: det var det här som var centrum, långt in på nittonhundratalet. Nu är det det definitivt inte. Det är stadsmuseum och hembygdsmuseum och konstutställning istället. Vattnet strömmar förbi och under och genom byggnaderna som det gjort sedan medeltiden men nu bara som dekoration. Fast låter gör det lika mycket som någonsin. Folk blev döva av det läste jag nånstans, det verkar inte otroligt.

110903_moelndal_kvarnbyn_027_b
110903_moelndal_kvarnbyn_029_b
110903_moelndal_kvarnbyn_042_b_dubbel
110903_moelndal_kvarnbyn_047_b

Fallet är 45 meter högt här och var lagom stort för att man skulle kunna utnyttja det redan på 1200-talet. Ihop med pålitlig vattentillgång och goda kommunikationsmöjligheter över Göta älv ut i världen gjorde det Mölndal till en viktig industriort. En stor del av det nygrundade Göteborgs inkomster kom från kvarnar vid Mölndals ström.

110903_moelndal_kvarnbyn_001_b
110903_moelndal_kvarnbyn_006_b

Första pappersbruket grundades på 1650-talet och sedan växte en massa industrier fram: fler pappersbruk och bomullsspinnerier, man pressade linolja och raffinerade socker. På gamla litografier bolmar svart rök glatt ur höga skorstenar och på foton från sekelskiftet 1900 står byggnaderna staplade längs med fallet, tätt tätt. Bakom dem arbetarnas hus på berget. Vackra hus på ofri grund, ofta delade och försedda med brygga från sluttningen bakom till övervåningen istället för trappa. Det var visst billigare så.

110903_moelndal_kvarnbyn_035_b_dubbel

Så försvann pappersbruken och spinnerierna och alltihop och det är ju fasligt sorgligt sånt: nedlagda fabriker, nedlagda affärer. Industri som flyttat, kompetens som inte behövs längre. (Vad gjorde alla efteråt?) Men: de idylliska husen är antagligen betydligt mer idylliska nu än någonsin förut. Det är bara det här men den här jävla romantiken hela tiden: det var ju på riktigt det här, inget tjusigt kornigt fotografi. Och nog är det fint att ha råd att bygga sig en trappa.

110903_moelndal_kvarnbyn_050_b_dubbel
110903_moelndal_kvarnbyn_059_b

 

 

Advertisements