I Arkitektur 8/2011 finns mycket fint. Ovanligt mycket inbillar jag mig men det kanske inte är sant. Hursomhelst finns där en intervju med Margareta Källström på AIX arkitekter, ansvarig för restaureringen och ombyggnaden av Gamla Riksarkivet i Stockholm. Det står högt på min lista över Projekt Jag Gärna Skulle Velat Vara Med På. (En jättelång lista så klart, med Chipperfields om- och tillbyggnad av Neues Museum i Berlin högt. Och de återuppbyggda delarna av Naturkundemuseum, också i Berlin men av Diener & Diener. Och nästan vad som helst där man lyckats få till en modig och rolig kombination av gammalt och nytt. Och så sådana där nördiga små smyckesskrinshus, naturligtvis – man är väl ändå arkitekt.)

Nina Brobergs foton av urblekta färger, stötta hörn, sidenmatta stengolv och den där fantastiska bokstörten i trappan är lika förföriska som alla andra foton jag sett av dem och så här säger Källström om idéerna bakom:

När Palatset kom in som en möjlig hyresgäst 2008 mottog vi deras önskemål om bevarande av patinan med glädje. Rengöring var nödvändig men ommålning lät vi bli utom där tidigare ytor målats om och färgen släppt. Vårt mål var alltså inte att restaurera alla ytor, så att huset skulle återfå sin ursprungliga glans, utan att förmedla att tiden faktiskt fått sätta sina spår.

Att döma av fotona har de lyckats, på dem är både det gamla och det nya tydligt. Nya mellanväggar av gamla bokhyllor, tunna nya glasväggar, rengjorda men fortfarande avskavda väggar och enorma kolonnradiatorer som ser likadana ut som de alltid gjort men numera både värmer och kyler.

 

Kanske till en annan gång: 

DogA, Oslo. Jensen & Skodvin 2005. Också omnämnt i tidningen, också på listan. Smuts och uppstädning. Renovering och den envetna ruinromantiken. Trümmerfrauen: ingen romantik alls, bara jävlighet.

Advertisements