120425_bryssel_004_dubbel
120425_bryssel_009_dubbel
120425_bryssel_017
120425_bryssel_018
120425_bryssel_019
120425_bryssel_027
120425_bryssel_020_dubbel
120425_bryssel_028
120425_bryssel_035

Bryssel alltså: många studiebesök, mycket mycket prat om nätverkande och i alla fall några tjocka frites med majonäs. Det är första gången jag är på en studieresa där vad som händer inne i byggnaderna är viktigare än hur de ser ut men jag tar i alla fall nästan bara kort på fasader och trottoarer och sånt.

På europaparlementets besökscentrum är en av de första utställningssalarna fylld med glasskivor, ljusbord och foton. Text på massa språk på väggar, golv och tak och tal på lika många olika språk ur högtalare lite varstans. Det är otydligt men rätt snyggt. (Symbolik i det, någon?) Mörkt lila, neongult. Tjocka glasskivor och mycket folk.

Det börjar med svartvita foton: en belgisk stad i ruiner, svältande barn i Finland efter första världskriget, Mussolini på väg till Rom, ghettot i Warszawa. Men sedan: en gammal gumma vid en valurna i Italien 1946, ett marshallplan på väg att landa i på Tempelhof. Det är smart – och helt riktigt, tror jag. Hur det fungerar alltihop vet jag fortfarande rätt lite om och vart det är på väg vill jag helst inte tänka på men fredsprojektet som det ju faktiskt är där någonstans får vi inte glömma bort. Särskilt inte EU-skeptiker som jag. Och jag behöver påminnelser.

Sedan kommer människor: många många människor. Både vi besökare, med hörlur i vänster öra och en smartphoneaktig sak i ena handen som vi viftar med framför symboler i väggen, och människor på bild och på film. Günter Schabowski på den där presskonfrensen i november 89, alla parlamentariker på prydliga svartvita foton på väggen, utvalda EU-medborgare som på stora skärmar berättar om sina liv, debatterande politiker och välartikulerade guider i en panoramafilm om beslutsprocessen i Strasbourg – det där sista mycket roligare än det låter.

Det var överhuvudtaget kul det här: en EU-presentation i någonting som lite liknar ett bondskurkhögvarter med massa färgade lampor och knappar att trycka på måste liksom bli det. Men visst funderar jag på hur mycket av det här som fungerar, vad jag ska ta på allvar. Det är då jag behöver bli påmind om sönderbombade städer, magra barn och fascister på väg mot huvudstaden.

120425_bryssel_046
120425_bryssel_042_dubbel
120425_bryssel_044
120425_bryssel_053
120425_bryssel_061

Advertisements