120624_beateberg_004
120624_beateberg_005
120624_beateberg_006
120624_beateberg_016
120624_beateberg_007
120624_beateberg_009
120624_beateberg_013
120624_beateberg_017
120624_beateberg_002

Så förfärligt många gånger har jag inte varit därinne egentligen. Men jag har varit på dop där, och på bröllop och på begravningar. Och alla konfirmationsfoton i alla gamla album är tagna på trappan utanför: vita klänningar, nya kostymer, allvarliga ansikten. Och jag har satt blommor på gravstenar på kyrkogården och en massa gånger talat om för folk som ska hälsa på att kör tills ni ser kyrkan och sväng sen höger upp på grusvägen. Den är en bra grej att ta sikte på, nämligen: stor och rund och röd.

Hur just den här kyrkan hamnade just där vet jag inte, det måste jag be någon lära mig någon gång, men det var i alla fall Viktor Langlet som ritade den 1876. Den invigdes fem år senare och är en av tolv centralkyrkor han byggde runtom i Sverige, de flesta i västsverige men också två i Malmö och en i Gällivare.

Det är en stor och rund och röd kyrka alltså, med handslaget tegel i väggarna och skiffer på taket. Högt torn i mitten, sexkantig plan och strikt symmetri både in- och utvändigt. Stora romanska ros- och rundbågsfönster som släpper in mycket ljus på en ljus interiör, ritad av Langlet själv. Altaret ligger helt ordentligt i öster men predikstolen stod mitt framför altarringen fram till 1962, då den flyttades åt sidan.

Langlet (1824-1898) var utbildad på Chalmersska slöjdskolan i Göteborg, Konstakademien i Stockholm, Ecole des beaux-arts i Paris och i Italien. Han var ledamot av Konstakademien, tidskriftsredaktör, arkitekt vid Överintendentsämbetet och lärare. Och så ritade han. Stortinget i Oslo, till exempel. Han ledde restaureringsarbetet vid Uppsala domkyrka (efter Helgo Zetterwalls idéer) och Visby ringmur. Och han propagerade ivrigt för centralkyrkan, som han ansåg passa den protestantiska gudstjänsten bättre än den mer traditionella långkyrkan med sin klara processionsväg och tydligare hierarki.

Hur det är med det är jag inte rätt person att avgöra. Men det där med ljuset stämmer, det vet jag. Och framför allt vet jag att när man svänger höger är man nästan framme.

 

Litteratur:

“Svenska kyrkor – en historisk reseguide”. Ann Catherine Bonnier, Göran Hägg, Ingrid Sjöström. Medströms bokförlag

“Träkyrkor i Sverige”. Anders Åman, Märta Järnfeldt-Carlsson. Natur & Kultur / LTs förlag, 1999.

Advertisements