Archives for posts with tag: köpenhamn

I april var jag i Köpenhamn, med detta lysande ressällskap.

Det börjar med en åthutning av en tjock man på paketcykel vid Rådhusplatsen men det är kul med Köpenhamn i alla fall. Det finns en massa färgglada hus och mörkt tegel och eleganta cyklar överallt och på någon gata i Nørrebro ser det nästan ut som i Berlin. Annars ser det ut som Köpenhamn och det räcker ju gott.

På söndagen åker vi tåg, vi ska till Ordrupgaard och det är dimmig förmiddag när vi kommer fram till Klampenborg. Öresund är osynligt bakom träden längs Strandvejen och Arne Jacobsens Bellevuebyggnader ser mer ljusgrå än vita ut. Men fina är de, med sina spinkiga fönsterkarmar och släta, förskjutna volymer.

ImageImageImage

Ordrupgaard invigdes 1918 och ritades av Gotfred Tvede (byggnaderna) och Valdemar Fabricius Hansen (parken) på uppdrag Wilhelm och Henny Hansen, som sommarbostad och visningsrum för parets stora konstsamling. Paret testamenterade hela anläggningen med byggnader, park och konst till danska staten och sedan 1953 är Ordrupgaard museum. 2005 invigdes en tillbyggnad av Zaha Hadid. Det gamla huset är vi aldrig inne i – blir inte riktigt kloka på vad som finns där, det verkar stängt – men vi går runt bland scilla och snödroppar i parken, äter lunch i caféet och tittar på utställningarna i Hadids halvt nedgrävda, delvis lätt utkragande byggnad i svart betong. Jag är inget stort fan av Hadid men det är rätt kul med allt det här sneda, det är det. Och jag gillar hur byggnaden från baksidan ser ut som något slags mycket långsamt djur.

ImageImageImageImageImageImageImage

Men det är mest för Finn Juhls hus vi är här och det är mest det vi pratar om över rågbröd och sallad. Juhl föddes 1912, utbildade sig till arkitekt i Köpenhamn och gjorde sig under 50- och 60-talen känd med framför allt inredningar, bland annat förvaltarskapsrådets sal i FN-högkvarteret i New York, och möbeldesign. Huset i Ordrup ritade och inredde han i början på 40-talet. Efter hans sambos död 2005 testamenterades alltihop till Ordrupgaard och huset är sedan 2008 öppet för allmänheten.

Det är allmänheten väldigt glad för, i alla fall de här två representanterna för den. För det är så fint: de målade taken: blekgult i vardagsrummet, mörkare orange i sovrummet, mycket starkt blått i entrén (men helmatt där, annars, halvblankt), ljusbrun träpanel i taket i hallen. Vita väggar, någon fondvägg i blekt gult. Vasstapet bakom sängen och detaljer i färg: en röd bokhyllesockel, en blå rand ovanför fönstren, en rödorange dörr. I köket fyrtiotalsstandard med vita luckor, metallbeslag och tjockt gulvitt kakel med rundad överkant och svarta fogar. Grova plankgolv överallt, med springor. Det ser äldre ut än huset och är en fin kontrast till allt det andra släta, målade. Och så mattorna, konsten, möblerna, bokhyllorna, de inbyggda skåpen. Och hela färgsättningen: vitt, kräm, trä, orange, brunt, blått. Och planlösningen: siktlinjerna mellan rummen och ut i trädgården, ljusinsläppen, de trängre passagerna mellan öppna ytor. Vi vill flytta in med en gång.

Man får inte fotografera därinne och det är kanske bra: vågar inte tänka på hur många foton jag hade tagit annars. För igen: det är så fint. Och naturligtvis helt vansinnigt genomtänkt och planerat och enhetligt men ändå genomförbart – bortsett från att hela huset är proppfullt med Juhls egna designklassiker och fin konst, då kanske. Men stilen och färgerna kan man fixa om man vill.

Till och med en illorange plastbalja i under en fuktskada i sovrummet verkar passa in. Men jag hoppas verkligen att det finns pengar att göra något åt det, och åt fasadens flagnande vita puts: huset förtjänar det.

ImageImageImageImage

 www.ordrupgaard.dk, www.finnjuhl.org

130414_3_ordrupgaard 085

Advertisements

ImageImageImageImageImageImageImageImageImageImageImageImageImageImage